Det var bra längesen jag skrev på min blogg och vet knappt vart jag ska börja..
Men idag fick jag en känsla för att börja skriva igen, bättre sent än aldrig.

Mitt liv har förändrats väldigt mycket sen jag skrev här senast. Jag har tagit studenten, rest, skaffat pojkvän och snart varit ute i arbetslivet i 2år. Men trotts allt som jag har upplevt dom senaste åren så känns det ändå som att jag står och trampar på samma punkt i livet, jag kommer ingen vart.
Jag vill så mycket och har så stora drömmar om framtiden, men någonting inom mig stoppar mig att gå vidare.

Jag har en fantastisk familj, underbara vänner runt omkring mig och världens bästa kille som alltid stöttar mig. Men ibland känner jag mig bara så ensam.. precis som att jag är osynlig på nått vis. Är det mycket av de förflutna som hänger över mig eller har jag tappat mitt självförtroende? Någon annan som känner igen sig, eller är det bara jag?